fredag 23 december 2016

Dan före dan

Dagen innan julafton. Vi har badat julbastu och ätit julgröt. Jag har hämtat de sista paketen från posten. Och så har jag bakat efterrätten tills imorgon: en glöggcheesecake. Jag har receptet i en bok och har tänkt göra den flera år, men det har aldrig blivit av. Ikväll dukar vi fram ost, kex och choklad och tittar på Bingolottos uppesittarkväll. Och så paketeras de sista paketen in. Jag har riktigt ordentlig julfeelis idag, trots att jag är riktigt trött. Igår var Fia och Matti hit, och vi satt och spelade kort till sena natten. Vi hade riktigt roligt, och satt mest och skrattade till sist. Vi hade bakat pepparkakstiramisu och glöggmuffins. En riktigt trevlig kväll.



tisdag 20 december 2016

20 december

Om några dagar är det JULAFTON! Det känns som om dagarna bara rusar förbi. Jag skulle önska att tiden inte gick så snabbt, för jag vill ju hinna njuta av jultiden till max! Ännu har jag inte sett på Sunes jul ens. Idag handlas de sista julklapparna. Jag brukar inte tycka att julstädning är så viktigt, men jag håller faktiskt på att storstäda hela huset. Julgranen står i vardagsrummet. Julmusik spelas varje dag. Jag skulle gärna njuta av detta i två veckor ännu, men snart är det över. 

Men inte blir det ju tråkigt efteråt. Nejdå, det är så spännande när Ossian utvecklas hela tiden. Och i januari blir han ju fyra månader, och då brukar det ju hända grejer! Han börjar svänga sig ordentligt, han kanske börjar få tänder, börjar med mat, drar sig fram, skrattar mer osv. Och så kommer vintern på riktigt, så vi kan åka pulka med stora barnen, gå ut på isen, göra snögubbar och sånt. 
Det gäller att ha saker att se fram emot hela tiden. 


fredag 16 december 2016

Instagram

Jag hittar inte riktigt tid till att blogga ordentligt nu just, men på Instagram är jag mer aktiv för det går så snabbt att uppdatera där. Om ni vill följa mig där får ni gärna göra det. Zzinnas är mitt namn där. Här är mina senaste instabilder. 





onsdag 7 december 2016

3 månader

Julen närmar sig med stormsteg! Denna vecka ska vi på julfest till dagis, och på julmiddag från Lennarts jobb. Till dagisjulfesten åker vi hela familjen, men på julmiddagen åker vi själva. Vilket innebär att Ossian för första gången ska vara borta från oss båda för första gången. Det är ju lite nervöst, men jag litar fullt på hans fammo. Hon kan hon! På lördag har vi bröllopsdag också, då har vi varit gifta i sex år.

Idag blev Ossian tre månader. Vi var till rådgivningen idag, och lillemannen är nu 66 cm lång och väger 7,5 kg. Vi konstaterade också att han inte längre är spänd i ryggen. Han vill upp och sitta när han ligger ner, och visar tydligt att han vill börja svänga sig. Faktiskt svängde han sig igår i sängen, från rygg till mage. Duktiga killen! Hälsovårdaren berömde hans starka nacke också. Han pratar mycket och är riktigt nyfiken. Och så var det dags för de första vaccinerna.

Nu ska jag krypa ner i sängen. Det får bli ett bildlöst inlägg idag.

fredag 2 december 2016

Från 4 till SE

Igår gjorde jag något som jag egentligen borde ha gjort för längesen. Jag köpte en ny telefon. Min gamla iphone 4 hade många år på nacken, var slöare än slö och hade sprucken skärm. För att nämna några fel. Någon gång i fjol började den ge tecken på att dö, men envist fortsatte den. Det blev lite roligt att se hur länge den skulle klara sig, så jag väntade med att köpa en ny. Sen blev det som en utmaning, vem ger upp först, jag eller telefonen? Men när skyddsplasten lossnade förra veckan och små glasbitar började falla, och jag desperat tejpade fast plasten igen (I know...) kände jag att det var så dags. Så nu håller jag min nya Iphone SE i handen och är förundrad över hur snabb den är. T. ex. Facebook tar någon sekund att ladda. Med den gamla telefonen tog det ungefär en minut från att jag tryckte på ikonen till att flödet visades, och ytterligare en halv minut innan man kunde börja skrolla ner. 
Jag är supernöjd. Dessutom är det fredag idag, med långhelg! Och vi har ätit pannkaka, och ikväll är det Idol och godis som gäller. Och julmys ännu till. Ja, det är riktigt bra nu! 


måndag 28 november 2016

Fylld av energi

Jag känner knappt igen mig själv nu för tiden. Jag är så ovan med att ha en baby och faktiskt orka/ha lust med att städa/pyssla/göra saker. Det är första gången trots tredje babyn.
Idag började vi dagen med att försova oss så vi kom 1 h 40 min sent till dagis. Oops, men så kan det gå när man vakar på natten med pigg baby. Nå, när jag och Ossian kom hem igen åt jag frukost framför datorn medan Ossian sov vidare. Men han vaknade snabbt och joinade mig i soffan, och det tog en stund för mig att samla lite energi. Sen har jag tvättat två maskiner kläder, vikt undan en stor hög rena kläder, dammsugit, småplockat lite och julpyntat lite. Snart ska jag hänga upp lite mer kläder och sen nalkas bastu! Jag är själv förvånad över min energi. Hoppas det inte bara är julen som får mig att känna så här, för så här vill jag att det alltid ska vara.
Imorgon ska jag försöka mig på att handla med Ossian. Han brukar alltid vakna strax när man kommer in i affären och vilja upp i famnen, men jag hoppas att det ska gå bra. Jag tänkte handla hem ingredienser och göra flera sorter av julgodis samt egen pepparkaksdeg. Fast det tänkte jag baka en annan dag.


lördag 26 november 2016

Lillajul

Flera gången denna veckan har jag tänkt blogga, men alltid har något kommit emellan. Livet som trebarnsmamma. Men nu så. Vi har just kommit hem från lillajulsfirande. Vi blev bjudna på julgröt till mina föräldrars, och där var alla syskon med familjer samlad. Som jag älskar när vi alla är tillsammans! Snart "försvinner" en familj igen, då de flyttar utomlands. Men ännu är vi alla. Vi åt julgodis och spelade spel hela kvällen. Så mycket skratt och lek så jag är alldeles fylld av energi och lyckokänslor! Nu ska vi krypa ihop i soffan och kolla någon serie.


Elliot och Matheo har gjort så fina ljus i dagis! 


måndag 21 november 2016

Miss Model Pietarsaari kandidat

Nån gång i våras när jag satt i frissastolen fick jag frågan om jag ville ställa upp som hårmodell. Det kunde ju vara kul att vara modell en gång igen tänkte jag, så jag tackade ja. För ungefär en månad sedan började planeringen på allvar, och igår var dagen här. Hela dagen gick åt till att öva, få håret fixat och bli sminkad. Vi var nio kandidater som tävlade om att bli Miss Model Pietarsaari, och så utsågs en Best Fashion Model och en Best Ad Model. Halv två var det dags att gå upp på scen. Jag var riktigt nervös innan, men när jag väl var där så tänkte jag inte så mycket på att vara nervös. Andra showen var klockan tre, och åtminstone för mig gick den så mycket bättre än den första! Andra gången var jag inte nervös alls, utan hade riktigt roligt och kunde njuta av att gå på scenen!

(Ber om ursäkt i förväg om suddiga bilder, men vill visa dem i alla fall)






Sen var det dags för prisutdelningen. Jag hade verkligen inte räknat med något pris alls, så gissa min förvåning när de ropade upp mitt namn som Best Ad Model! Såå roligt att få den utnämningen! 
Och Nora som blev Miss Model Pietarsaari är verkligen helt rätt för den titeln!








söndag 20 november 2016

Modelljobb

Dammade av mina gamla modellerfarenheter och ställde upp som kandidat i Miss Model Pietarsaari. Jag har haft så kul, och blev till och med Best Ad Model! Jag ska skriva ett ordentligt inlägg om det imorgon, nu vill jag bara sova. 





torsdag 17 november 2016

En bra torsdag

Idag är en riktigt bra dag! Lennart är ledig, stora barnen leker glatt och baby har hittills idag velat äta normalt efter flera dagars riktigt frustrerande krångel. Säkert fortsätter han krångla senare idag, men en bra start på dagen i alla fall. 
Jag håller på pyssla ihop några tavlor, som paus i städningen. För snart börjar jag plocka fram lite julpynt, och då ska det vara rent i huset! Men jag har länge velat ha upp två tavlor i vardagsrummet, och äntligen tar jag mig tiden att fixa det. Jag hamnar dock att lämna allt en stund snart, för jag ska till frissan. Håret ska klippas och färgas lite inför söndag! Och så ska jag ta en runda i några affärer på samma gång. Det gäller att passa på när man inte behöver kånka på ett babyskydd med en ledsen baby i. 



fredag 11 november 2016

Mjölkchokladfudge, perfekt julgodis

Nu ska jag dela med mig av ett recept på någonting farligt gott, nämligen mjölkchokladfudge. Jag älskar choklad, men är inte så förtjust i fudge. Men detta är hur gott som helst! 

Ingredienser: 
 -2 dl grädde
 -2 dl socker
 -2 dl ljus sirap
 -50 gram smör
 -1,5 msk kakao
 -150 gram mjölkchoklad, bruten i bitar

Gör så här:
 Lägg alla ingredienser utom chokladen i en kastrull. Koka till 125 grader. Ta bort från värmen. Lägg i chokladen och rör om till en jämn smet. Häll i en form som du klätt med bakplåtspapper, ca 12 cm x 16 cm. Låt svalna och ställ sedan i kylskåpet ungefär en timme. Skär i bitar.

Receptet är härifrån. Mina egna tips är att bara använda 1 msk kakao, den blir lätt för "mörk" och mjölkchokladsmaken försvinner, tycker jag. Och så har jag provat göra den med både Fazers blå choklad, och Marabous mjölkchoklad. Jag blev ganska förvånad över att den blev så mycket bättre med Marabous choklad. Jag som annars gillar Fazers mycket mer.




onsdag 9 november 2016

USA och familjedag

Oj, vilken dag. Det känns verkligen som att hela världen har uppmärksammat presidentvalet i USA. Eftersom jag inte är så insatt så tänker jag inte säga så mycket, men det är ju lite nervöst. Vad kommer att hända, vad får det för följder? Och så en sak jag reflekterat över: överallt, speciellt från USA, läser man på näter över hur missnöjda och chockade folket är. Men det är ju folket som har röstat, borde inte majoriteten vara nöjda? Var är dom som är glada över resultatet?

Jaja. Jag knäpper mina händer och fortsätter med livet. Imorgon tänker jag fokusera 100% på familjen. Eller på alla utom mannen, haha. Han är ju i jobb på dagen, och ska iväg med jobbarkompisarna på kvällen. Så på dagen tänkte jag lägga ifrån mig telefonen och belägra mig i lekrummet. Undantag för matintag, toabesök och amning, typ. Elliot fick ju mycket lego och pussel i födelsedagspresent, så de ska vi bygga. Om jag orkar tar vi oss ut på eftermiddagen, men det är verkligen inget måste! Vi har så mycket trots och gnäll här i huset nu just så om vi håller oss på någorlunda bra humör är jag nöjd. 
På kvällen är det äntligen dags för syjunta igen, så då kommer jag ju att träffa mamma, två systrar och mina två svägerskor. Och alla syskonbarn. Det ska bli roligt. 




tisdag 8 november 2016

Mammaledig

Jag börjar landa i att vara mammaledig igen. Det har varit så mycket på gång hela hösten (och kommer att vara det ännu en tid) att jag inte riktigt hunnit njuta så mycket av att vara mammaledig, men vissa dagar är verkligen typiskt mammaledigtdagar. Som igår. Vaknade av en femåring några cm från ansiktet, han ville ha hjälp med att få ihop två krångliga legobitar. Steg upp och gjorde frukost till två barn, fick kläder på tre barn och mig själv och förde två barn till dagis. Kom hem och kokade kaffe och gjorde frukost till mig själv. Njöt av tystnaden. Ammade. Bytte blöja och pratade länge med baby. Ammade. Åt lunch och gjorde en sak som jag hade som målbild under graviditeten, nämligen gå en vagnpromenad. Härlig höstkyla, frost och blek sol, en bra podd i öronen och en sovande baby i vagnen. Lycka! Kom hem och baby fortsatte sova, så jag lyssnade ännu mera podd och virkade vidare på min filt. Åt lite godis. Ammade och klädde oss och hämtade barnen. Kom hem samtidigt som maken.
Såna dagar hoppas jag att få flera av under resten av hösten och vintern.



Filten som borde bli klar snart, eftersom Winter is coming! 


måndag 7 november 2016

En femåring

Hela helgen har det varit en massa firande. Vår älskade Elliot har fyllt fem år! Vår solstråle, energiknippe, busunge, han med sina idéer och funderingar, sin selektiva hörsel och sin humor, tänk att honom har vi haft med oss i fem år nu! Helt otroligt. Han älskar ju Blixten McQueen, och självklart ville han ha en sådan tårta. Vad gör konnditormamman? Jo, hon bakar en sådan tårta. Jag, som i skolan svor åt mina klasskompisar att jag aldrig kommer att baka en Blixtentårta frivilligt (ofta kom beställningar på just Blixtentårtor, och oftast fick jag göra dem). Jag har helt frivilligt gjort en Blixtentårta. Och det var faktiskt ganska roligt!



Hatar att ta bilder i mörker. Tårtan är grön, riktigt ordentligt grön! 



Elliot var supernöjd över sin Blixtentårta! 


Bjöd på en ny favorit, mjölkchokladfudge! Alltså de är farligt goda, och farligt enkla att göra. De kommer att göras en hel del i juletiden i år kan jag lova! 

torsdag 3 november 2016

Nu är Ossian döpt

I söndags hade vi dop. En liten tillställning, med mina föräldrar, min hemmaboende syster med fästman, mina svärföräldrar och de som skulle bli faddrar. Vi valde att ha hela dopet hemma. Så i vårt eget vardagsrum döptes han, Ossian Erik Alexander!








torsdag 27 oktober 2016

Efterkontroll

Imorgon är det fredag, städdag. Åtminstone ska jag försöka med det men för det första så har jag en liten baby i famnen. För det andra så har jag en treåring och en fyraåring, och att städa med dem i huset är ju ungefär som att borsta tänderna medan man äter Tuc. Plus minus noll. Jag får hitta på något roligt pyssel åt dem så länge så det blir lite rent här.
Idag var jag på lite äventyr för mig själv, utan Ossian. Det är andra gången jag är iväg utan honom. Idag var det så dags, först till stan. Plockade upp Hanna och så besökte vi det nya köpcentrumet i stan en snabbis, bara och kolla hur det ser ut typ. Det såg riktigt bra ut, så roligt att det blir lite liv i stan. Sen for jag på ett ärende som jag berättar mer om senare. Och sist så var det dags för efterkontroll. Något nervös har jag varit, men helt i onödan. Allt såg faktiskt bra ut. Jag är så gott som återställd! Jag som knappt vågat mig ut på promenader, men nu ska jag se till att komma igång med dem. Det var en av mina målbilder under graviditeten, att kunna gå utan foglossning, att kunna vara uppe utan att bli svimfärdig, att ha min baby i vagnen och inte i magen.


onsdag 26 oktober 2016

Förlossningsberättelse

Natten de 7 september. Jag sov som vanligt dåligt. Vaknade varje gång jag skulle svänga mig pga foglossning, obekvämt, toabesök och jag fick inte tag i någon djupsömn. 4:10 vaknade av att vattnet gick. Bara lite, inte ens en droppe i sängen, men tillräckligt för att jag skulle vakna. For genast till toan ifall det skulle komma mer, men nej då. Bytte trosor, lag i en stor binda och gick och la mig. Direkt huvudet nådde kudden igen kom första värken. En kort en, men jag tog genast fram telefonen och började klocka värkarna. På en minut och 15 sekunder hade jag tre små värkar, efter det kom de regelbundet med cirka tre minuters mellanrum, och blev snabbt starkare. Då var klockan 4:20. Jag hade då hunnit väcka Lennart, som vaknade förvånansvärt snabbt och var lugn. Jag vågade inte tro att det var på riktigt då ännu, så vi var kvar i sängen och pratade. Men redan efter tio minuter kände jag att det verkligen skulle bli en förlossning, och det ganska snart! Så vi steg upp och började ställa oss, klädde pojkarna som givetvis vaknade (men det var rätt skönt för då kunde de klä sig själva medan vi ställde resten) och runt 5:00 stod vi i hallen allihopa redo att åka mot svärföräldrarnas. Då hade värkarna tilltagit rejält, och jag fick slänga mig mot sängen, bordet eller något annat för att andas mig igenom värkarna och försöka slappna av. Matheo var lite undrande över vad som händer och höll sig nära mig hela tiden, så jag förklarade lugnt att nu vill lillebror komma ut ur magen. Han var glad och blev lugn av mitt svar. I bilen hade jag svårt att sitta stilla. Den korta grusvägen i Bosund var hemsk. Fammo och faffa tog emot pojkarna, och vi åkte vidare till Kokkola. Jag kände redan då att detta kommer att gå snabbt. Jag som hade planerat att försöka mig på dykmetoden så långt det gick hade väldigt svårt att slappna av. Jag sa åt Lennart att vi måste köra snabbt nu innan jag får panik, jag vill ha epidural! Fast jag visste redan innan vi var ute ur Bosund att någon epidural skulle det inte hinnas med.


När vi kom in med rullstolen till förlossningsavdelningen strax innan 6:00 var värkarna så onda att barnmorskan som tog emot oss frågade om jag håller på att krysta. Jag fick vänta till värken var över innan jag kunde svara att det bara gör ont. Snabbt in i mottagningsrummet, där jag kopplades till ctg. Jag tänkte då att jag ska prova ta en värk genom att verkligen dyka in i den med total avslappning. Det var svårt, men när jag började slappna av innan värken ens börjat så gick det faktiskt! Smärtan fanns knappt, bara en otrolig kraft! Jag andades knappt, utan bara låg där. Värkarna kom så tätt så nästa värk hann jag inte dyka, och så var jag tillbaks i närmast paniktillstånd. Jag försökte att i alla fall slappna av i hela nedre delen av kroppen. Så jag låg och klämde sönder pappret på britsen, flåsade med i värkarna och svängde fram och tillbaka med huvudet, men benen var avslappnade.



 Barnmorskan tyckte att jag tog värkarna bra. En inre undersökning visade att jag var 7-8 cm öppen, klockan var då 5:55 och hon skrev in mig. Hon frågade om jag ville ha någon smärtlindring, och jag ville gärna ha lustgas för att "komma iväg" från smärtan lite. Jag rullades in i förlossningssalen (att gå var inte ens att tänka på) och slängde mig ner flåsandes på britsen och fick lustgasen. Lyckan när den kickade in! Helt otroligt. Jag låg och flinade som ett fyllo och visste att jag såg ut som en idiot och att Lennart säkert försökte hålla sig för skratt när mina ögon rullade, men  jag tänkte att jag bjuder på den. Det tog ett tag innan jag fick in rytmen, för det var svårt att koncentrera sig på ctg maskinen när båda ögonen inte vill lyda hjärnans order, och jag kände smärtan innan ctg-maskinen börjar stiga (så Lennart kunde inte säga när en värk började) - det var inte det enklaste.


Haha, denna bilden älskar jag! Födande kvinna som knappt är medveten om omvärlden för hon har så ont. Glad och förväntansfull man som snart ska få sitt barn.


Men det gick ändå rätt så bra. Allt gick väldigt snabbt, det började bli riktigt ohanterligt nu och jag började ropa in i lustgasmasken. Barnmorskan gjorde en till undersökning, jag tror jag var öppen 9 cm nu, klockan var 6:41. Hon frågade om jag ännu ville ha någon smärtlindring innan krystningen, jag kunde få pcb. Jag skulle ju egentligen inte ha någon medicinsk smärtlindring, men här ropade jag "Jaa!" till svar. Hon lag snabbt in en kanyl i handen och ringde läkaren som skulle komma och lägga pcb:n. Lennart gav mig saft och apelsinsoppa mellan värkarna för att ge mig lite energi.



Han var så bra, min man. Han satt lugnt bredvid mig och gav mig beröm, gav mig handen att klämma på under värkarna, brydde sig inte om att jag grävde in mina naglar i hans arm (så kändes det i alla fall för mig) och lät mig hänga runt hans hals. Det står så i förlossningsjournalen, "hän roikkuu miehen kaulassa kiinni" (=hon klamrar sig fast runt mannens hals), detta när jag var 9,5cm öppen och började känna att det tryckte på lite. Jag hade lite kant kvar på livmodertappen och fick inte börja krysta ännu, men vid nästa värk höll barnmorskan kvar sina fingrar och sa att hon kände när barnet roterade 180 grader och kanten försvann. Så värken efter det fick jag börja krysta. Jag har aldrig förstått mig på de kvinnor som säger att förlossningen bara gör ont tills krystningen börjar, då är det bara skönt att jobba med kroppen, för krystvärkarna gör ju inte ont. För mig är krystvärkarna värst! De gör så himla ont i hela magen, och ännu till börjar ett huvud pressas ut! Här var smärtan helt utom kontroll trots lustgasen, jag började vråla trots att jag visste att det för det första inte hjälper det minsta, och för det andra går åt kraft till att vråla, kraft som jag hellre skulle behöva fokusera till krystningen. Men krysta gör jag i alla fall, och jag känner hur babyn kommer neråt. Jag andas häftigt mellan krystningarna, och spänner ögonen i Lennart. Han blir som min fokuspunkt, och jag minns bilden tydligt: Lennarts huvud över mig, med sina lugna ögon, taket i bakgrunden. Det bränner och svider när huvudet tränger fram, och jag kan verkligen inte hålla inne vrålen. Men jag lyckas krysta samtidigt, och jag känner tydligt var babyns huvud är hela tiden, hur många cm han kommer ut för varje värk. Under en värk provar jag lustgasen, som Lennart erbjöd. Jag har inget minne om den hjälpte eller inte, men tog den inte mer sen. Smärtan var konstant, och för att fokusera så höll jag krampaktigt i Lennarts tröja, och på något sätt fick jag in en del av den i munnen som jag fokuserat tuggade hårt på. Kan ju tillägga att jag inte tänkte på vad jag gjorde alls, utan överlevnad var väl mitt mål. Barnmorskan tog bort tröjan ur min mun, jag blev riktigt ilsken och lag den snabbt tillbaka! Jag hade ju sånt fokus på att tugga mig igenom smärtan, och så kommer någon och förstör!
Jag fick några uppmaningar om att andas igenom vissa krystningar och inte trycka på, och det lyckades jag faktiskt med. Men nu kände jag att det var sista krystningen innan huvudet var ute, jag tog i för allt jag hade! Nu skulle han UT! Och trots att jag kände att han kom ut lite mer, så räckte inte krystvärken till. Men jag tänkte att här väntas inte på nästa värk, så jag tog i lite till med en kraft jag inte visste fanns, och så var huvudet ute. Lättnaden alltså! Sen var det axlarna, och de gjorde nästa lika ont som huvudet. Jag tror det gick åt två krystningar, så kom axlarna och resten av kroppen följde med när jag tog i lite till. Klockan va 7:22. I samma sekund som han var ute tänkte jag "Vad skönt att det är över!". I nästa sekund lyfte jag huvudet och konstaterade att det där är min baby, och i tredje sekunden tittade jag på min mage, som plötsligt blivit pytteliten! Jag log, andades ut några sekunder och sa sedan åt Lennart att han skulle kolla på min mage, den var så liten. Barnmorskorna torkade av Ossian, och jag tyckte att det tog en stund innan jag fick upp honom på magen. Till sist (alltså max två minuter?) lag de upp honom på mig, och jag kollade in vem som hade bott inuti mig i 9 månader. Han hade mycket hår, och han såg ju rätt stor ut. Men aldrig hade jag ändå kunnat gissa hur mycket han vägde. De bad mig smeka honom över ryggen så han skulle orka gråta hela tiden, han var tydligen lite trött efter snabb och intensiv förlossning. Och de tyckte att han var lite blå i pannan, han hade tydligen stått med huvudet i öppningen en stund, så det blev ett tryck över pannan. Men de sa att det borde gå över snart, att det inte var något farligt alls.
Barnmorskan ville ganska snabbt ge mig livmodersammandragande dropp för att få ut moderkakan. Hade jag varit lite mer skärpt hade jag absolut tackat nej, och sagt att det får de nog vänta med mint 45 minuter, men hon stressade verkligen. Jag sa ja, och snabbt tryckte hon in medicinen i kanylen. Nu och då ryckte de lite i navelsträngen och tryckte på magen. Efter 8-9 minuter visade hon navelsträngen som hade blivit vit och slapp, och den pulserade inte mer. Hon hade sett vår önskan om sen avnavling, och frågade om hon fick klampa den nu. Jag tyckte den såg ok ut, och Lennart fick klippa av den. I ungefär en kvart mös vi och beundrade vår nyfödda baby, och sen sa de åt mig att krysta ut moderkakan. Usch, kunde inte allt bara vara över, tänkte jag. Tryckte på lite, och en varm, mjuk klump ramlade ut. Jaså, var det inte svårare än så. . De skulle kolla mina bristningar, och det gjorde svinont. Jag frågade oroligt om jag behöver sys, men de kunde inte se en enda bristning, och inte kände de av något invändigt heller. Inte ens en pytteliten ytlig bristning! I något skede tog Lennart Ossian, och bm-studerande och de gick ut för att väga honom. När de kom tillbaka såg Lennart glad och chockad ut. Han sa att nog för att vi visste att han skulle vara stor, men inte så där stor.
4770 gram vägde vår Ossian när han föddes, 
och han var 54,5 cm lång och 
huvudomkretsen var 36,4 cm. 














tisdag 25 oktober 2016

Utvecklingsfas

Oj oj vad det är mycket på gång nu. Jag skulle behöva ha en sån där snygg kalender för 2016-2017 i skötväskan så jag kan hålla reda på allting. Bra planering betyder mindre stress, så är det!
Denna vecka är det en del spännande saker på gång. Jag ska på efterkontroll på torsdag, jag ska baka och ställa till för dopet på söndag, och på något sätt har jag lyckats anmäla mig som modell på en show ännu i höst, som jag ska gå och prata igenom denna vecka! Jodå, jag var vid medvetande när jag tackade ja, men lite galet är det ändå. Det är över 10 år sen jag stod på en scen sist, och nu ska jag göra det igen! Men mer om det senare.

Mitt lilla troll växer så det knakar. Imorgon blir han 7 veckor. Tänk att det har gått så lång tid sen förlossningen, och ändå känns det som evigheter sedan. På tal om den, så har jag ju glömt att publicera min förlossningsberättelse, den har varit klar länge så den får ni säkert om någon dag.
Ossian har gått igenom sin första utvecklingsfas. När jag läste om den i efterhand så passade det precis in på hans beteende. Han är mera vaken, man märker att han ser mycket bättre och kan fokusera blicken. Han ler inte så ofta, han är otroligt svårcharmad, men han har sina sociala stunder då han tittar på en intensivt och pratar och ler lite. De stunderna är härliga!
Snart börjar nästa fas. Mellan 7-9 veckor sker den. Jag tror att "klängperioden" redan börjat. Han kan vara väldigt ledsen och lugnar sig när han får ligga i min famn och titta på mitt ansikte. Vid dessa veckor börjar de upptäcka sina händer. Jag tycker mig ha sett att han har tittat på sin hand två gånger redan. Det börjar gå upp för mig att han kommer ju inte att vara en liten hjälplös baby för alltid, utan nu börjar han ju utvecklas också. Jag tycker det går så snabbt allting, nyss föddes han ju.


En vecka gammal

lördag 22 oktober 2016

På spahotell

Äntligen helg! Denna vecka har varit hektisk tycker jag. Inte har vi gjort så mycket speciellt, men med tre barn så behövs det inte, det är mycket ståhej ändå. Jag har ju inte ens hunnit skriva om förra helgen så tänkte göra det nu. 

Vi körde alltså ner till Ikalis på fredagen. Vi tog en paus vid Juustoportti, och där ammade jag för första gången offentligt i en folktom del av restaurangen, bortvänd från resten av stället (Ok detta kräver en parentes. Jag tycker att det borde vara ok att amma offentligt, det är ju världens naturligaste sak och inget som ska behöva gömmas. Jag är inte själv bekväm med att amma framför vem som helst, men jag har som regel för mig själv att ändå aldrig, oavsett vem som är närvarande, amma på en toalett. Aldrig!). Resan dit gick hur bra som helst. När vi kom fram var resten av Lennarts familj redan där, och vi samlades och pratade, lekte och kollade in stället. 

På lördagen vaknade jag med en alldeles för välbekant känsla i kroppen. Men glada gick vi till frukostbuffén, klädde oss sen i ytterkläder och gick ut. Men väl ute var huvudvärken ett faktum. Och inte den milda, "vanliga" huvudvärken, utan det började göra ont i ögonen av dagsljuset. Vi hade en fin utedag, med massor av lek och till sist grillade vi korv. 





Resten av dagen lekte vi i lekrummet, och lagom till middagsbuffén hade jag sån migrän att det började rinna ur ena ögat och jag kunde knappt äta. Det var hemskt! Jag fick sova en stund på kvällen, När jag vaknade hade det hänt, det som händer typ max en gång om året. Migränen hade försvunnit samma dag som den började! Gissa min glädje! Resten av kvällen kunde jag vara social, så vi var mycket i de olika lekrummen med de andra, och sen beställde vi pizza till kvällsmat. Vi packade ihop lite av våra saker, och båda var vi uppe till 3(!) och försökte få Ossian att somna. 
På söndagen packade vi ihop och checkade ut, men åt en fin födelsedagslunch innan vi åkte iväg hemåt. Vi sjöng och firade svärmor ordentligt, och tackade för den fina helgen. Sen körde vi hem igen. 



Det var en så fin helg. Den lever jag länge på, och jag hoppas att pojkarna kommer att minnas den helgen länge. Vi hade så roligt, och så tacksam för att jag får vara del i den familjen <3 

måndag 10 oktober 2016

Ny vecka

Måndag igen. Veckorna går både snabbt och långsamt. Det känns som flera månader sedan Ossian föddes, samtidigt som jag tycker att han växer för snabbt, samtidigt som han känns så liten ännu. Den här klassiska föräldraperioden då man inte har någon tidsuppfattning.
Idag har Elliot varit hemma med mig och Ossian. Han vaknade tidigt imorse och var ledsen och ynklig, och efter att vi fört Matheo till dagis somnade han om och sov till 11. Sen har vi mest myst i soffan och gosat med Ossian. Det är så roligt att se att Elliot är en så nöjd och stolt storebror. Han säger ofta hur gullig och fin Ossian är, ojar sig över hans små händer och fötter, och pratar och berättar saker för honom.
Mer än så gör vi väl inte idag. Eventuellt börjar se över vad som ska packas med till helgen. Om jag orkar ska jag bada bastu också.



söndag 9 oktober 2016

Finbesök och en liten resa

Idag har min mor och far samt morfar varit här. Morfar har aldrig sett Ossian förr så han ville gärna hälsa på hos oss medan han är här i nejden, han bor nämligen i södra Finland. Det var riktigt trevligt, vi drack kaffe ur finkopparna som för en gångs skull dukades fram, åt tårta och lite annat gott. 
En riktigt fin söndag. 



Nästa vecka kommer att bestå av en hel del planering och annat program. Dopet ska börja planeras, jag ska lämna in lite papper till olika ställen, jag ska eventuellt provbaka lite och viktigast av allt: det ska packas! På fredagen när Lennart kommer från jobbet hoppar vi alla i bilen och kör till spahotellet i Ikalis och spenderar hela helgen där. Vi ska leka, njuta, simma och ha roligt med Lennarts familj. Svärmor fyller jämnt, så vi ska fira henne där. Roligt ska det bli, men lite nervös är jag allt. Det är ju lite omständligt att resa iväg med ett spädbarn, men nog ska det väl gå bra. 



fredag 7 oktober 2016

It´s friday!

Fredag! Jag är pigg och glad för jag har sovit så bra i natt. Ossian brukar somna först vid 3-tiden, så både jag och Lennart är lagom trötta varje dag trots att vi skiftar så båda får sova så mycket som möjligt. För några kvällar sedan påbörjades projekt Svänga Ossians Dygnsrytm, och inatt fick jag honom att somna halv två. Jag behövde inte ens väcka Lennart alls. Sen sov Ossian också hela fem och en halv timme innan första amningen. Nu ska vi bara hoppas att det fortsätter i samma riktning!


Jag har hunnit njuta av kaffe idag. Och så har jag plockat undan här hemma, dammsugit och tvättat kläder. Virkat har jag också. Jag har påbörjat ännu ett virkprojekt. Det är så roligt att jag har svårt att avsluta det jag påbörjat, för jag hittar bara nya, fina saker att virka. Jag ska göra ett inlägg om virkning snart, jag har några saker att visa nämligen. Trevlig helg till er!

måndag 3 oktober 2016

Första rådgivningsbesöket





På fredag blir Ossian en månad gammal. Idag var det dags för första rådgivningsbesöket. Det är ju alltid spännande att se hur mycket de växer, tycker jag i alla fall, så jag såg fram emot besöket. Ossian gick ju ner ganska mycket i vikt den första tiden, vilket är vanligt för stora bebisar. Från 4770 gram till 4314 gram som lägst. Men nu har han gått upp bra igen. På hembesöket när han var 6 dagar hade han gått upp till 4630 gram. Jag hade gissat att han skulle vara ungefär 5200 gram, så gissa chocken när jag lag honom på vågen vid rådgivningen och den visade 5810 gram! Han har minsann ätit duktigt, konstaterade vi. Lite väl duktigt kanske då han har mycket magknip, men mer om det sen. Växt har han också. Från 54,5 cm vid födseln till 59,9 cm. Det hade jag nog gissat, att han har växt mycket, för mycket av kläderna hans börjar bli för små. Så idag har jag plockat in lite av storlek 62 i hans skåp.
Allt annat var bra. Naveln såg bra ut, huvudomkretsen hade också växt lagom mycket, fontaneller var ok, osv. Men så var det det här med magknipet. Han verkar besväras av mycket luft i magen. Jag försöker vara noggrann med att rapa honom, men det hjälper inte helt. Han är ganska sällan nöjd en lång stund när han är vaken, utan ofta ska han vara i famnen och man får gå och gunga, vagga och hoppa med honom för att han ska vara nöjd. Vi har provat reladroppar, cuplaton, pysventiler och babymassage, men det hjälper inte mycket. Nu orkar jag inte ge droppar mer, utan tänker att det kanske går över av sig själv. Att jumpa med benen är det som funkar bäst, så det kör vi på nu. Jag har ju förstås varit rädd för att han ska vara allergisk mot mjölkprotein, som Matheo också var, men så illa är det nog inte. Jag tror nog att det inte finns någon egentlig orsak till att han har ont, utan det "hör till" att många nyfödda har så. Så nu hoppas vi att magen ska lugna sig av sig själv.



fredag 30 september 2016

Det går bra

I tre dagar har jag varit ensam med barnen på dagarna. Dessa tre dagar har gått över förväntan! I onsdags var ju stora barnen på dagis halva dagen, men annars har jag haft dem hemma alla tre. Vi har haft roligt. Vi har lekt, tagit en promenad och samlat färggranna löv, ritat, gjort en del hushållssysslor och kollat film. Idag är mitt enda mål att ställa fram kläder åt oss tills ikväll, för då ska vi på kalas. Hittills har vi varit en gång till mina föräldrars, och en gång till svärföräldrarnas med Ossian. Detta blir tredje gången vi åker iväg nånstans med honom så att vi behöver ta honom ur bilstolen (nån enstaka gång till stan har han varit också). 
Nu ska jag dricka eftermiddagskaffe medan han sover, och Elliot och Matheo leker. Ha en fin fredag! 


En suddig bild från i onsdags. 

tisdag 27 september 2016

Vardag som mammaledig

Imorgon är det dags. Ossian blir tre veckor, och det betyder att Lennarts pappaledighet är slut. Imorgon ska jag upp på morgonen och ställa mig själv och alla tre barnen, och så iväg och föra Elliot och Matheo till dagis. Jag håller tummarna hårt för att vi får en bra natt, och att jag inte behöver amma precis när vi ska åka iväg på morgonen. Sen tar vi en lugn förmiddag, jag och Ossian, och så hämtar vi storebröderna efter lunch.
Jag trodde jag skulle vara nervös över att bli ensam på dagarna igen, men det är jag inte. Visst, det kan bli lite svettigt om jag ska amma precis när mina stora killar behöver mig, men jag är säker på att det kommer att lösa sig. Ossian sover mest på förmiddagarna, är vaken 1-2 timmar på eftermiddagen och vaknar igen först vid 17-18. Blir det för mycket får han hänga med i sjalen, helt enkelt. Blir Elliot och Matheo uttråkade så packar vi ner baby O i vagnen och drar till parken. Eller röjer på bakgården. Krisar det ordentligt så får Blixten McQueen hjälpa mig en stund. Det här fixar jag. Jag tycker det ska bli riktigt kul att vara mammaledig igen! Såå stor skillnad på att vara hemma på sjukledigt under graviditeten, usch! Nu kan jag röra mig utan problem (foglossningen sitter faktiskt i lite ännu, men känner bara av den när jag ska lägga på mig skorna), jag blir inte yr, humöret är bättre osv. Jag skulle kunna rabbla upp en lång lista men ni fattar. Nu är jag mig själv igen, och kan leka obehindrat med Elliot och Matheo, ta hand om hushållet, gosa med baby och bara njuta. Åh så roligt detta ska bli!

De här gamla bilderna beskriver det jag ser fram emot under mammaledigheten.


Leka på bakgården



Gosa med katterna



Rita och pyssla



Baka och fika en del



Frukostmys



Tända ljus i höstmörkret



Leka 



Leka och gå vagnpromenader i snön


Baka pepparkakor