onsdag 11 november 2015

Vardagspussel och att glädja någon annan

Idag har jag haft en sån där typisk mammavardag som man läser om på familjeliv. Stigit upp tidigt och stressa för att hinna till dagis, sen till jobbet, hämtat från dagis, handlat mat, hem och packa upp, äta mellanmål och sen plocka undan i köket och förbereda för middag. Jag kände mig så löjligt lycklig bara för att det är en så typisk vardag. 

När vi var och handlade mat idag gick det till ungefär som vanligt. Elliot gick snällt bredvid vagnen och hjälpte mig med att plocka varor i den. Matheo satt i den där sittplatsen i vagnen, sparkade av sig stövlarna, steg upp några gånger men var annars lugn.  Bådat två hälsade glatt åt alla de såg, och några få hälsade tillbaks. När vi kom ut på parkeringen och jag lag på Matheos stövlar, gick en gammal dam förbi och Matheo sa "Hej". Hon sken upp och svarade glatt tillbaka och stannade. Jag kunde riktigt se hur glad hon blev. "Vad heter du?" frågade hon av Matheo. Han svarade, och frågade samma sak av henne. Lika som vanhamummu, Leena, konstaterade vi. Och hon började berätta om sitt eget barnbarn, att hon också är vanhamummu osv. Sedan såg hon mig i ögonen och sa på finska "Det där hej:et gjorde hela min dag!" Det där gjorde mig på så gott humör. Hon gick iväg, och jag log länge efteråt. Tänk att något så litet som ett hej från en tvååring kan göra någon så lycklig! Hon måste ha haft en hemsk dag innan. Vad bra det känns, att Matheo ändrade på det! Det är roligt att göra andra människor glada! 


Mitt lilla charmtroll!

1 kommentar: