lördag 2 maj 2020

Första maj och trädgårdsfix

Igår var det första maj. Jag ville koka egna vaniljmunkar. Jag har aldrig varit riktigt förtjust i de där munkarna med hål i mitten och rullade i socker. Så de åren jag orkar koka egna brukar jag doppa dem i choklad istället. 

Så gjorde jag igår. Många timmar i köket, men de är så goda så det är värt det! Men att temperera choklad är inte min grej. Nästa år gör jag egen kinuski och doppar dem i det istället. 





Sen hade vi majkalas på trappan med mjöd och munkar, serpentiner, ballonger och godis. Matheo hade gjort en majvippa. 


Efter kalasandet började vi på med trädgårdslandet. Lite har vi rensat, t. ex. bland jordgubbsplantorna som spridit sig utanför sina pallkragar, svartvinbärsbuskarna som hade spridit sig överallt. 





Lennart grävde upp krusbärsbuskarna som svärföräldrarna hämtade. Där ska vi istället göra ett potatisland. 
Vi bara gör och gör. Så mycket det nu hinns med när man har fyra barn att se efter också, hehe. Men jag ser så mycket möjligheter att få hur fint som helst här! Igår ritade jag också en plan för ett utekök. Det är så härligt att hålla på fixa, drömma, ta bort och lägga till. Märks det att jag trivs här? 

måndag 20 april 2020

Jag har hittat hem

Oj, oj. När man alltid haft en önskan och en dröm om att nångång bo på en viss plats. Med stor egen gård full av möjligheter att göra vad man vill. Och så står man där efter några år, och lever sin dröm. På den stora gården. Där är jag nu! Det känna otroligt bra! 

Vi håller på att bygga växthus. Vi sågar och hugger ved. Vi tar hand om hönorna. Planerar köksträdgården. Sår frön. Barnen leker, bygger kojor, klättrar. Här är vi hemma!


Kvällssolen över ena ladan. 



onsdag 8 april 2020

Tillbaka på gymmet

Den här veckan blir Einar fyra månader. Det är nu 11 långa månader sen jag var och tränade sist. Då var jag i början av graviditeten och mådde dåligt dygnet runt och hade börjat få foglossning. 
Igår var jag med en personlig tränare till gymmet och gick igenom ett träningsprogram åt mig. Idag var det dags att träna ordentligt för första gången. Oj vad härligt det kändes! Även om jag hade träningsvärk i hela kroppen av att bara ha provat på varje övning igår, haha! Värre kommer det att vara imorgon. Det var så kul att vara där igen med Josse. Nu är jag äntligen igång igen! 




fredag 3 april 2020

Einar Jon Adrian

Vår lilla baby. Eller liten är han ju inte. Jag tänkte att jag kunde ”presentera” honom här på bloggen. 
Han är ju alltså vår fjärde son. Han föddes 10 december på vår bröllopsdag. Förlossningen var löjligt enkel. Han vägde 4775 g och var 55 cm lång. Vi var två dygn på bb, sen åkte vi hem till vårt nya hus. 



När han var 10 dagar hade han plötsligt två vattenfyllda blåsor. Jag åkte genast till barnjouren vid Malmska, som skickade oss vidare till Soite. Där konstaterade läkaren att han har svinkoppor. Så dit lämnade vi i två dygn och han fick antibiotika i dropp. När vi fick åka hem skulle han fortfarande få antibiotika två gånger per dag, så varje morgon kom hemsjukhuset till oss och gav det, och varje kväll åkte jag med honom till ett av sjukhusen. Detta var över julhelgen. Kopporna försvann snabbt, som tur. 





Einar var ganska missnöjd första månaden. Men nånstans runt andra utvecklingsfasen så började han ”slappna av” och blev nöjdare.  

När han var 8 veckor fick han sin första förkylning. Tredje dagen hade han tungt att andas. Åkte till Malmska, där de konstaterade att han hade rs-virus. Så blev vi skickade till Soite igen och var där två dygn igen. 




När han var lite över två månader hade vi dop. Vi hade det här hemma med våra föräldrar, mina morföräldrar och faddrarna. Det var ett riktigt fint dop. 





Han blir 4 månader nästa vecka. Han är och har alltid varit en famngris (inte mig emot). Han har alltid sovit tätt uppefter mig, och ammat väldigt ofta både dag och natt. Han håller på att lära sig att svänga sig till mage. Att ligga på rygg är inte kul alls längre, utan han ska upp och sitta. Just när babysittern började duga ens fem minuter ville han börja försöka dra sig upp. 



Det var lite om Einar. Så här glad är han för det mesta. Ett riktigt charmtroll. 



tisdag 31 mars 2020

Hur går distansundervisningen?

När skolorna först stängde tyckte jag att det inte var så svårt att ha hemskola. Givetvis mycket jobb för mig, det blev inte många lugna minuter på dagarna. Men barnen anpassade sig snabbt och med ett tydligt schema var det enkelt att få uppgifter gjorda även om jag prioriterar Einar och Ossian mest. Vi börjar dagarna med ordentlig frukost, påklädning och tandborstning. Sen påbörjar vi skoluppgifterna, oftast de ”tyngsta/största” först, då vi orkar bäst. De lättare uppgifterna görs sist. 
Jag har också märkt att det går absolut bäst för oss om jag varje kväll går igenom morgondagens uppgifter och skriver ner ett dagsprogram. Lättare blir det också att ha färdigt planerat både frukost och lunch. Sen går vi också ut varje dag. Ibland en timme, ibland tre timmar. 
Alltid kommer förstås Einar först. Behöver han ammas så gör jag det. Då får annat vänta. Det är ju förstås det jobbiga, att behövas på flera ställen samtidigt. Men nu ska det vara så. I en och en halv månad framåt. Det ska gå bra, jag är förvånansvärt taggad! 




fredag 27 mars 2020

It’s corona time

Coronatider. Vem hade kunnat tro att något sånt här skulle ske? Så gott som hela världen är i lock down, mer eller mindre. Vi har hemskola, hemförskola, en som är hemma från dagis och en tremånaders. Huh! Det är en hel del att stå i! Vissa dagar känns det som att det skulle behöva finnas två av mig för att klara av allt. 
Som tur är det bara tillfälligt. Även om hemskolan fortsätter efter påsken så är det inte så där jättelänge tills sommarlovet börjar. 







På tal om sommaren, ni anar inte hur mycket jag väntar på den! Som jag skrev tidigare så har vi flyttat. Det var ju i december, så jag vet ju inte hur det är att bo här på sommaren. Vad växer det för blommor här? Har vi mycket sol på terrassen? Kommer det mycket jordgubbar? 
Jag har börjat förså lite blommor och grönsaker redan, och är ivrig på att få plantera ut dem. Ett växthus ska vi också ha i år. Ute på gården finns ett stort fotbollsmål som är perfekt att göra om till ett litet växthus. Gamla fönster finns också här att använda till det. 

Om detta äckliga virus bara kunde försvinna. Eller om man kunde hitta nåt botemedel, eller vaccin mot det. Men sånt tar förstås tid, och inte säkert att det fungerar. Vi får helt enkelt hålla oss hemma, vara supernoga med hygien och ta en dag i taget. Nog blir det bättre nån gång. Och här har jag inget emot att vara isolerad, då vi har en så härlig stor gårdsplan. Här finns allt! Lekplatser åt barnen, skog, stor gräsmatta perfekt för fotboll, terrass, grönsaksland, lador, stall, grillplatser mm. Vi får inte långtråkigt. 





Ha en fin fredag! 

torsdag 26 mars 2020

Snabb genomgång

Jag skulle ju kunna dra en snabb genomgång av graviditeten och vår nykomling. Det är ungefär ett år sen jag plussade. Lycka och glädje! Graviditeten var som jag hade förväntat mig, tung med krämpor efter krämpor. Blodtrycksfallen var hemska, jag fick till och med uppsöka jouren en gång. Där togs en massa tester, jag fick vätskedropp men läkaren kunde inget göra. Gravidmagen gjorde att blodtrycket sjönk när jag stod upp. 
I slutet av graviditeten mådde jag lite bättre, det var mest foglossning och förvärkar som plågade mig då. Då gjorde vi nåt som kanske inte är det bästa sådär i tredje trimestern. Vi lag vårt hus till salu och köpte vårt drömhus. Tre dagar innan beräknat datum skrev vi köpebrev. Som tur stämde känslan jag hade haft genom hela graviditeten, att jag skulle gå över tiden. Vi hann nästan bo en vecka i vårt nya hus när vi fick vår fjärde son, Einar, fem dagar efter beräknat datum. Hade bästa förlossningen (kanske kommer en förlossningsberättelse senare)! Sen blev det lite väl mycket, jag hängde knappt med. Nytt hus, ny baby, julfirande, babyn får plötsligt svinkoppor och hamnar två dygn på barnavdelning. Hann komma hem innan jul men han hade kanylen kvar och fick antibiotika två gånger per dygn. På julafton fick jag sitta några timmar vid sjukhus både i Jakobstad och Karleby när kanylen krånglade. Lyckades ändå fira jul. Nyår minns jag knappt.  Barnen började ny skola och förskola efter jullov. När babyn var 8 veckor fick han rs-virus och hamnade igen två dygn på barnavdelningen. Vi hade en riktig ”vabruari”, alla var förkylda och hade magsjuka om vartannat. 
När vi tog oss ur sjukstugan ordnade vi dop. Det hade vi här hemma, med våra föräldrar, mina morföräldrar och faddrarna. Det blev så bra och fint! När det var över ordnade vi två 30-årskalas för maken. När de var över sa jag att nu ordnar vi inget alls på flera månader, haha. Enter coronavirus. Tack, eller? 
Det har varit några hektiska månader! På sätt och vis är det skönt att vi alla mer eller mindre är tvungna att hållas hemma just nu. Om än ganska oroligt. 

Det var lite om mitt senaste år. Här är lite bilder från den tiden.